ondskaelyoninochandligtfrverkligande.blogg.se

OBS ---: Sannolikt är här åsyftande på en gissning som starkare föredrars, som ibland är av sanning som inte är välgrundad och helt kontrollerad. Medans Sannt är likamed ett faktum som är en välgrundad insikt och kanske rentav direkt från visdomen. Sedan nämner jag saker som andra personer säger vara sant och får kallas sant, för de är trovärdiga och passar illa för vara lögnare, men jag har ännu inte då kommit fram till de skäl som de har för sanningen, om jag inte säger det tydligt. Allt som jag kalla sannolikt och kanske är då om mitt egna material, om jag inte tydligt säger att det är vad jag har att säga om någons annans material.

 --- Sannolikt till Sant, är denna text gjord av. Tex om introverta och extroverta så skulle det kunna vara fakta fel, så där finns en del som är ett kanske för mig.]

                                                                              ¤

                                                                              ¤

                                                                              ¤

                                                                     HUVUDRUBRIK:

                                 Fördjupande i två eller tre frågor - En del sanning av Guds vilja för dig:

                                                            Frågor/sökande i texten:
--- Lögner vi har utan att märka dem, och om att ljuga.
--- Vad är friskt? Vad är sjukt? 
--- Vad för sätt kontrollerar, har inflytande och påverkar vi andra, på gott och ont?

                                                         ,,,,,-,,,,,-,,,,,-,,,,,-,,,,,-,,,,,

Den följande fullständiga förståelsen för särskillja det värd som står bakom det som sägs här, förutsätter att man lägger rätt vikt på sådant som får komma i förbigående: Gud, frihet, frid, godhet, lite om grundläggande om sanning, frivilja för visdom eller dårskap, själ och kropp,

- sanningens (sökandet) metod,

- lite av Andligt Förverkligande som är sannolikt: så som jag har att själv att säga om det (men att vi har det som ett potentielt mål är sannt (enligt flera källor som är trovärdiga för sanning ska avslöjas, samt som är moraliskt rätta),

- en del av Tredje Budordets sanningar.

...

.....

Mest är texten om det som anges i följande:

¤¤¤¤¤##### Det som finns inom de Tio Stora Budorden, vilka i hela sin längd behöver följas för att det denna text pratar om ska uppfyllas och att de andra budorden av de tio budorden ska läras, så behöver man gå igenom dem alla. Här är det mest fokus på det Nionde Budordet, som är om att vittna/tala sanning (eftersom vi alla ska hjälpa varandra följa det goda som sanningen visar oss), vi ska vara perfekta i att göra och vara enligt De Tio Stora Budorden, det de säger och i indirekt- eller direkt visdom kopplar sig till;
Sedan kommer jag gå in på föra vidare det som handlar om grunder av beskriva Friska relationer (och motsatsen), med en del tillägg och förtydliganden, till vad som står i Terence T. Gorski´s bok: ´Sund Kärlek - "Det här är dysfunktionell kärlek, och det här är sund kärlek. Så här ser vägen från det ena till det andra ut."´

--- Därmed: 
(Så om sanningen, har jag funnit detta sannolika:)

SÄTTET ATT UNDVIKA VITALÖGNER OCH ATT UNDVIKA LÅTSAS OM ATT MAN ÄR DUM (om man låtsas att vara dum, utan att säga till den andre att man kanske gör eller gör det, så gör man sig dum, man är dum då, inte bra, man leker elakt med andras förståelse, man skadar dem och sig själv psykiskt, man vänder ryggen emot Gud, man gör något som leder tillsist till att man inte kommer till himlen, man förintas, värre än att dö med lidande och återfödas, är det för en själv, valet är alltid dit, man måste inte göra sådana dumheter som sitt beteende, man kan förändras, det är ytterst sällsynt att man inte har förstått ha sett Guds Ljus och Väg) - och grundläggande skillnad att känna igen på Friska relationer jämfört med Ofriska relationer
#¤#¤#¤#¤# Praktiska tankar och ord att säga är METODEN som ska visas i denna text.

Ha en lyckad läsning kära läsare.

---...---...---...---

METODEN (för det goda) KAN SE UT SOM:
#¤#¤# Kompassen ska söka på Behov- och Mognadens storlek/kvanitet och kvalitet?

#¤#¤# Vad vi åtminstone möjligen ska göra åt det. Alltså främst vad som är den Största Goda sanning?, utan sanning så är det ingen slutgiltig seger och den främsta segerns början och fortsättning har inte nåtts, utan då är vi bara i ett blint följande, som är bättre än inget alls, men inte bättre än det bästa, som är vad som ska vara standard för alla människor. 
Den Största Goda sanning?, är den som ger genialisk skönhet, den främsta friskheten, OBJEKTIVITET av SANNING, DET ALLRA BÄSTA, (KRAVLÖS-)KÄRLEK (LOVE/Love), NÅD, GODHET, FRIHET, FRID/FRED.

¤¤¤ Att ordet spela och låtsas, kan på ett sätt vara bra och på ett annat sätt är det dåligt. Men den bra och dåliga sätten är aldrig ihop med varandra. Vi ska först se på det bra sättet: Att man som människa kan ändra sig, innebär att då vi vänder oss till att försöka något bra, och allt har varit dåligt (det dåliga är ibland lätt och ibland svårt), så kommer vi "spela" det motsatta bra, då vi menar att spela är att göra (och inte att man hycklar eller låtsas vara äkta och god, samtidigt som man döljer det, alltså man flyr (förmycket) och slingrar sig (förmycket) ifrån att låta någon få koll på en, man är då inte seriös och hederlig som människa). Ordet lek och spela behöver inte betyda något dåligt, om det handlar om man menar bara att med mjukhet göra något för uppnå ett mål, att ha tålamod och ha ändå i grunden ha allvar för att vara seriös och hederlig. Man kan leka och spela på detta sätt, men man har då inte roligt/kul eller underhåller sig själv, men kan vara glad. Man kan leka och spela på detta sätt, men man har då inte avsikten eller gjort resultatet att göra vad som helst vi tänker, tycker om och gillar göra i koppling och vänder sig till det som är inom den fysiska världen, samt har vi inte avsikten och gjort resultatet av att göra vad vi vill och känner som hör till, är i koppling och vänder sig till det som är inom den fysiska världen. Detta är en egen tid då man är vänd till förankra sig i den heliga fysiska världen och därmed utgår från den heliga fysiska världen. Medans det finns en annan egen tid som är på motsvarande sätt och liknar detta som jag sa nyss, men då är det tal om den heliga andliga sidan av allting/alltet.

Nu till det dåliga sättet: Om man spelar och låtsas så man inte i grunden är allvarlig och följer det sanna, goda, anständiga och rättvisa/schysta, utan man är gör lögner, ondska/fräckhet, vulgärhet och bedräglighet. Detta sätt det dåliga är på, kallas för dårskap (motsatsen till visdom, det bra) den har sin separata och isolerade tid av på i den profana fysiska världen, och den profana andliga alltet.


¤¤## Allt vi någonsin behöver och längtar efter: som yttre saker och relationer, därmed samt en god inställning och en lärdom som är frisk kan vi ha och leva med i evigheten. Till och med dåliga saker får vi om vi är dårar och önskar oss dem. Men vi ska inte låta vår kärlek vara dåraktig, Guds nåd vänder sig till ett straff och en vrede för att det goda ska ske, om vi inte vänder om, slutar att domineras av synd. Allt som du gör räknas samman, om du gjort så något är mer än 50% så är och tillhör du den sidan som är mer av (helighet eller synd), det är vad du har gjort dig till. Om du på slutet av flera försök inte ändrar detta resultat, kommer du mista vägen till evigtliv och himlen, du kommer försvinna och bli ingenting annat än en dålig historia som sannolikt faller i glömska. Inga skatter eller inget rykte betyder något, om de inte har givit mer till det goda, än det onda och elaka.

Guds vrede är fortfarande med nåd för allt gott, den är annorlunda än den snåla nåd de onda har och den överdrivna vrede och respektlöshet de onda har. De onda har som främsta avsikt att bråka eller döda, då de tycker det de lärt sig är rätt, de känner sig för snabbt säkra på det de tror och vill, som alltid har en grund av att de ska hindra andra med att förstöra och skada. De är galna som tror på det de vill, som inte har väntat på och följer sanningen, alltså det som faktiskt är objektivt (utan vad som ibland är ens åsikt, som inte alltid är sann). Det Objektiva är vad som sannerligen bara är, utan vad vi själva kan ändra på, saken är att vi har åtminstone möjligheten att lära oss tro på en osanning, men även en sanning... Vi kan ändra oss själva men inte sanningen. Det är sanningen som bestämmer den sista segern, den vinner på långsikt. Osanning som dårar följer är som ett fyrverkeri bland alla stjärnor i universum, den kan inte mäta sig med alla solars starka ljus. Det de som vill följa osanningen och leda andra med den, tycker inte och gillar inte och bryr sig inte om vad som passar sanningen, utan det ska alltid passa det de vill, utan ha älskat och släppt fram sanningen. Vilket kräver en ödmjukhet, mer man saknar ödmjukheten som har en grund av tålamod och tolerans/respekt, desto mer hatar de eller ogillar eller ignorerar de det som är sanningen. Om de inte öppnar sig för att lära sig på nytt, så kan de inte få tag på sanningen. De följer bara vad som passar deras illusioners mål och önskningar. Medans vad som passar verkligheten och det som är det bästa, kan inte avslöjas för dem, för de vill inte välja någon annan väg än den de redan har. Man måste göra något svårt för klara av en svår sak, och man vinner säkrare om man gör det mjukt och med frid, och inte störtar fram med kraft för göra något som i grunden ska vara med fred (leva och låta leva, etc). Allt som är yttre relationer och saker, är det de älskar på ett dåraktigt sätt, de glömmer eller struntar i sanningens ljus och vad som skiljer godheten från ondskan, det som visar att om de vill vinna på riktigt i evighet så måste de överge det de har lärt sig och det de tror och tycker. Det är detta som är det pris de betalar för Godheten som kommer att slutligen segra, frågan är bara vilka som står kvar som segrare. Vem är det? är det du?


¤¤## Att förstöra människor psykiskt så de tappar bort visdomens ljus, är det värsta vi åtminstone möjligen skulle göra, vi ska inte göra så att andra ger bort sin själs andliga ära att tjäna det goda o.s.v. samma-sidiga, och täcka över dess potential till det bästas sanning (sanningen om det bästa), detta är än värre än döda om själen kan bli räddad då.

Dessa ovan korta övergripande sanningar är ibland sammankopplade, som märks i dem.

BARA FÖRSÖKA NÅ SANNING ---: ¤¤¤### All sanning är bara känd av Gud, Han har den hela mängden av sanningar och hela djupet av sanningar, Gud gör inga vita lögner, och vi ska därför inte heller göra det. Alla lögner är sjukt och är antingen bara likt det ena eller andra av dödande gift eller dödande inflammation. Lögner är en sjukdom eller ett gift, den skadar och till och med dödar människor på ett psykiskt sätt. Psyket, det mentala, styr vad som händer med kroppen och om vårt jag får leva i evighet och komma till himlen eller om vi utplånas och förintas för evigt efter vi hamnat i helvetet (där inget hopp finns). Människor har väldigt mycket nåd som får födas och leva och dö, sen återupprepa detta, för att de ska ändra det som åtminstone är lite dåligt som de gör. Men det är begränsat, så det kommer en tid då de som inte lyckas göra det som åtminstone är lite bra, de som gör att det goda väger tyngre än det onda i deras egna liv, kommer att försvinna till helvetet.
Aldrig en lögn än om den är vit eller svart, alla små som stora fel är allihopa fel på samma sätt, det spelar ingen roll vad det är som står på spel. Det är alltid samma sätt som är rätt och bäst, sanningen ska bevaras på alla sätt, allt annat är synd och elakt.:.Vi ska inte göra mindre än att bara stå för detta.

#¤¤¤# Om kommunikation säger Rudolf Steiner (i boken om främst andlig skolning):
´Allt man säger utan att ha gått igenom det grundligt i sina tankar utgör också ett hinder på mysteriefostrans väg. Man måste ta hänsyn till något som bara kan belysas genom ett exempel här. Om någon till exempel säger mig något, och jag ska svara på det, måste jag bemöda mig mer om att se till den andres åsikter, känslor, ja till och med den andres fördomar, än till det som jag själv för ögonblicket har att säga om saken. Det handlar om att utveckla en fin taktkänsla, som mysterieeleven måste ägna sig åt med nogrannhet. Man måste tillägna sig ett omdöme om i vilken utsträckning det har någon betydelse för den andre om man framför sin egen åsikt. Men man ska inte hålla tillbaka sin egen åsikt. Det kan det absolut inte vara tal om. Men man ska lyssna på den andre så noggrant som det någonsin är möjligt, och sedan forma sitt svar utifrån det man hört. I sådana fall stiger alltid en tanke upp i mysterieeleven. Man är på rätt väg om denna tanke lever på ett sådant sätt inom en att den blivit till ett karaktärsdrag (karaktärsdrag är sådant som vi känner för och alltid minns då vi vill). Det handlar om följande tanke: ´´Det kommer inte an på att jag har en annan åsikt än den andre, utan på att den andre på egen hand kommer fram till det riktiga, om jag bidrar något till det.´
Sådana och liknande tankar präglar mysterieelevens karaktär och handlingssätt med mildhet, som är en huvudsak i all andlig skolning.


PRAKTISKT MED METODEN ---: ### Att istället för ljuga och säga falska saker, OCH DU HAR SANNOLIKT ELLER SANT SANNINGEN OM NÅGOT, så ska vi göra följande: Antingen är du tyst och menar detta (som står här nedanför) eller så ska du säga det som står här, om du ändå ska prata (så är detta exempel som är allt du behöver säga, lär dig åtminstone någon av dem som fungerar för dig, lär dig den eller dem nogrannt så du minns dem överallt. Du kan hitta egna exempel då du först förstår det dessa (Här nedanför) menar, börja med förstå det de här menar, så är det säkrare att du lyckas. Något Svårt behöver att vi gör det svåra, vi behöver bara göra det på rätt sätt):

De första följande tre omgångarna (AAAA) har inriktningen som visar att man vill ha att göra med den andre/de andra personerna:
AAAA1:
- ´Det är kanske att jag kan säga det, det beror på om jag fattar er mognad och era behov, så jag kan bli förstådd och ni själva kommer fram till sanningen, därmed samt bara erbjuda det som leder till Lycka.´ 

- ´Att säga det I klarhet: jag behöver inte säga det jag tänker och känner, så som jag tänker och känner det för att förklara mig. Men jag ska försöka förklara det som är nyttigt för er på sådant sätt ni kan njuta av dess skönhet, för att vara snälla mot er.´

- ´Jag ska i min hårda snällhet, försöka uttrycka mig så ni själva kan förstå mig, och jag kommer att ge er ett nödvändigt faktum av det bästas sanning jag klarar av ge er.´

AAAA2: Eller en variant som är hälften så kort:

- ´Jag har inte sanningen till dig, eftersom/därför jag inte förstår/har koll på ditt/era behov (och så vidare)´
- ´Det går inte säga, förrän jag hittar det från dig som säger mig vad för sätt som passar säga det på´
- ´Jag har inte några ord för dig. Frågan är vad som för sätt av hänsyn/snällhet/omtanke som passar dig?´

AAAA3: Eller en variant på hälften så kort på förra eller lite kortare än förra:
- ´Vilket sätt/Hur ska jag säga det med snällhet?, undrar jag´
- ´Ett steg i taget för hänsyn, hur uppfattar du ett svar på det.´
- ´Jag har inte koll på passande hänsyn/snällhet/omtanke. (för saken.)´
- ´Jag har inte sanningen med snällhet just nu. (det finns inget jag kan kan säga.)´
- ´Jag kan kan inte säga det/något. (jag har inte bedömt/koll på om det är snällt.)
- ´(Jag ska försöka hitta/finna det snälla viset.) Vad är det snälla viset för det?´ 

,,...,,...

VVVV1: De följande exemplena är då man bara säger nej och gör det mer avvisande och nekande för säga sanningen eller för att kanske inte har sanningen och bara vara emot säga något (om det den andre tänkte prata om eller säga något överhuvudtaget), de förra är såna att man har någon uppmärksamhet att ge den andre, medans dessa är då man klarar inte av eller vill det (kanske eftersom andra inte alltid säger något råd till en som är ett värdigt eller ett ordentlig råd, eller man vill förbli en främling för dem, och de en främling för dig):

- ´Jag vill inte ni gör någonting, för att lägga er i det om jag inte får välja själv (det är jag som ska se sanningen i mitt liv, inte ni åt mig, det är inte gott, jag har från en sannolik eller sann källa hört detta, att detta är så som bibeln också säger, vilket detta då är från en källa som säger/utger sig vara sann)´ (-[Säg annorlunda om du har fått koll på sanningen själv])

- ´Det där är något som jag själv ska ta om hand om, jag behöver inte förklara mig själv. (Jag vill inte ha någon hjälp, förrän jag är lite säker på att det är bäst så)´

- ´Jag vill inte ni ska göra något som jag inte vill som har med den potentialen eller möjligheten att göra.´ Vad som är bäst att göra är inte alltid vad samma för alla personer som har en tradition, regelverk eller religion. Det beror på att dessa tre är då bara i det yttre, det saknar samstämighet/följandet av visdomen från Gud. Guds vilja finns inte för alla personer som möjligen på annat sätt har varit med i eller räknas tillhöra en särskild tradition, regelverk eller religion. (Denna är klokren att säga för den är enligt en Guds profet/profetina, den finns även i boken: ´The Sacred and the profane´, skriven av Rabbi Désirée R. Ntolo)


VVVV2: Liknande de förra men mer korta. Att säga att man inte orkar tala om det, kan ersättas med, ´jag känner inte för det´, ´jag har inte tid´, ´jag vill inte´ eller ´jag ska/bör inte tala om det´ o.s.v. :

- (kort:) ´Orkar inte tala om det, har inget att säga om det.´ (orkar inte uppmärksamma det ((om har sanningen eller ej)) och/eller att säga det ((vilket uttryck passar?)) )

- (kort:) ´Har inte sagt / Jag skulle inte säga att det är sant.´

- (kort:) ´Det är (gissningsvis eller sannolikt) inte rätt säga något om det.´

- ´Jag pratar inte om sådant (jämnt nu mera, nu, nu idag, på just det, osv.)´
- ´Jag vill inte svara (jämnt nu mera, nu, nu idag, på just det, osv.)´
- ´Jag orkar inte svara (jämnt nu mera, nu, nu idag, på just det, osv.)´
- ´Jag har annat för mig (jämnt nu mera, nu, nu idag, på just det, osv.)´
- ´Jag pratar inte om sådant, medans annat är intressantare.




PRAKTISKT MED METODEN ---: ### (sannolik, betyder att det är mer nästan sant, men det är inte sant) Om du inte klara av säga sanning så ska du säga: ´det är kanske så´ eller om du är nästan säker så kan du säga: ´sannolikt så menar jag..´, om det är sannolikt så kan du också säga att du nästan hoppas det, men du ska inte önska eller helt längta efter det, du kan ju känna att du nästan längtar efter det, eller nästan önskar det om det är så att du nu hoppas det. Men du ska inte tro eller säga att du vet något, för allt börjar på ett sätt som ett kanske. Man måste inte alltid se sanningen hända i det yttre, det räcker helt med att ha läst och fördomsfritt tänkt sig fram till den, eller gått på sannings känslan om man har karaktär för det,

### Så då om du klara av säga sanningen utan att risken är stor att du inte säger det på ett snällt sätt eller att du säger fel, så ska du då här där risken är större att det går fel och inte är sant. Det blir så att du missar säga sanningen om du inte har tillräckligt med tid och uppmärksamhet av den andre, detta måste du ha koll på innan du säger något till den personen.
PRAKTISKT MED METODEN ---: Mept*: Det är kanske inte avslutat ännu. Men jag hinner inte med säga mer slut pratat. Jag ska gå vidare.
Detta är ett exempel. ´Mept´ betyder Meta-prat, alltså ett uttryck för att man nu säger något om det man säger eller ska säga. Det är inte själva innehållet i budskapet, det man säger eller ska säga, utan man förklara kanske målet, avsikten, eller orden man använder då man säger något. På engelska är akronymen/uttrycket ´Mept´ = ´Metk´ (alltså: Meta-talk).

### Det är viktigt att den andre vill lyssna och det sätt du gör det på passar de behov och den mognad den andre besitter och har. Du ska inte prata till en person, så andra uppfattar det som du pratar till dem. Men du måste säga det så att de åtminstone möjligen får välja att inte lyssna, så du inte tar andras tid eller energi om de inte vill ge dig den.
### Det mest värdefull att sägas som jag har listat som, kärlek, bevara liv, sanning för det bästa åt själen, är det som på rätt vis och sätt för att nå dem, med vilka vi är öppna för erbjudandet och som är redo att ta emot det, för att sedan försöka på sitt sätt och något sätt tillsammans lösa det och klara av det.




,.,-.,-,-.,-.,-.,-.,-.,-.,.-,...

¤¤¤## Lite mer om sjuka relationer och sedan på slutet har vi gått igenom de friska relationerna också:

Förhållandets typ:

Fastän det finns extrema överdrifter åt det ena eller andra hållet i många relationer kan de flesta se att det finns drag av både besatthet och apati i deras förhållanden, som alltså hamnar någonstans mittemellan ytterligheterna. Relationen kan vara tvångsmässigt besatt i vissa avseenden och passivt apatiska i andra avseenden. Vi människor har flera områden till olika saker eller sidor av oss som kan antingen vara enligt dårskap eller enligt visdom.

En friska/sund relation har en ömsesidighet och rättvis/schyst byteshandel (motsatsen till bedrägligt givande och tagande), medans sjuka/dysfunktionella relationer har ett givandet och tagandet som är bedrägligt.

Att hänsynslöst använda en person är som om personen vore en sak eller varelse som inte har ett unikt värde, som en individ och enskild person och levande varelse, vars värde inte respekteras, utan kan då för det dåliga bli antingen hänsynslöst exploaterad/-utnyttjad (1) eller hänsynslöst/dåligt manipulerad (2):
Rättvis byteshandel innebär en tydlig och glasklar transaktion/överföring/utbyte (att byta, ge och ta i interaktion/umgänge). Utbytet är ömsesidigt, ingen blir ett offer eller ingen förtrycker. Du har något som jag vill ha, jag har något som du vill ha, vi enas om att båda sakerna är mer eller mindre lika mycket värda, och så byter vi med varandra. Det är rättvis byteshandel, ett ömsesidigt givande och tagande (att ge och ta ömsesidigt)
Sedan har vi (hänsynslöst) utnyttjande (1). Det är när du har något som jag vill ha och jag har något som du vill ha, men sakerna är inte lika mycket värda. Men vi byter ändå - den ena av oss i desperation - för att han behöver vad den andre har och känner sig tvungen att betala det som begärs. Det är precis vad som sker när vissa multinationella företag betalar sjuttiofyra cent i timmen till arbetarna i Malaysia, Indonesien eller Taiwan. De kallar det för ekonomisk uppbyggnad, men det handlar om rent och skärt utnyttjande.
Slutligen har vi (hänsynslös) manipulation. Det är när jag inte ens har för avsikt att ge dig det jag säger jag ska ge dig. Ibland görs det omedvetet. Och det är illa nog. Men i de värsta fallen görs det i full medvetenhet om att man inte kommer att hålla det man kommit överens om eller lovat. Det är ett knep, en teknik, avsedd att få tyst på den andre människan, få honom eller henne att lugna ner sig där och då, eller kortsiktigt få den andre att tänka eller tänka att det kanske är underbart och glädjande. Det är en lögn, bedrägeri, och det är den värsta sorterns lögner. För den skänker lindring åt ett sår som kommer bara öppnas igen, och gå djupare, vid ett senare tillfälle. Om man inte tror att gravitationen hindrar en vanlig människa från, att utan tekniska hjälpmedel, flyga, så kommer det en tid då den som blivit lurad kommer försöka flyga. Och det slutar med katastrof om ingen hindrar den personen från sin dårskap. Person kommer annars komma längre bort från verkligheten och bara lida mer och ha mer smärta (som inte är ett undantag, alltså något dåligt och ont, det är priset syndaren betalar). En syndare blir man även av andra syndare om man inte följer sanningens visdom. Utan att se sanningen om vad vi ska göra, så kommer vi inte kunna vara lyckliga i visdomen. En person som blint följer visdomen är inte helt lycklig, och kanske inte ens nära halvt lycklig.

##### Passion och säkerhet:

Den ENA SIDAN (FÖRMYCKET SÄKERHET) av bedräglig obalansen ligger i vad båda vill är att de förblir främmande för varandra, för de vill vara i och njuta av förmycket säkerhet av att de gör bara sitt, och partnern gör sitt, och ingen av dem lägger sig i varandras liv (fast de lever tillsammans) för att skapa mer intimitet och ha ett levande privat liv. De lär aldrig känna varandra så mycket så de känner sig förenade med den andre på ett djupare sätt, rätt sagt de vill inte ta hand om och skapa ett helt vi, de är separata och ägnar all eller den mesta av sin tid på sig själva. De håller de andra på distans och öppnar inte upp sig för den andre. De låter inte den andre få vara med och hjälpa dem själva.

Den ANDRA SIDAN (FÖRMYCKET PASSION) av bedräglig obalansen ligger i vad båda vill är att de ska helt gå upp i varandra och var förmycket tillsammans, de vill njuta av varandra bara då de är förenade i ett vi. De saknar tid till sig själva och klara inte av hålla varandra på distans var och för sig, för en del gånger och perioder i relationen de har med varandra. Detta gör så att de är inte självständiga och klarar sig utan den andre, hela tiden eller den mesta tiden ska de vara tillsammans och uppslukade av varandra, alldeles förmycket. Det finns ingen säkerhet, de tar dumma risker, de ser inte sanningen innan de gjort sin dåraktighet. Om de hörde sanningen så om de är förutbestämda, att fortsätta göra vad som helst eller smyga in med göra något dumt om de bara får chansen, som de längtar efter, än om de inte alltid lyckas få den. De är ständigt överdrivet på jakt efter allt som stimulerar ett vi, som är utan att de tar pausen och tänker på och gör något på egen hand. Om man inte tar en del tid till att vara ensam och stilla eller göra något för sig själv, lyssna till sig själv, så kommer relationen sakna perioder av säkerhet som kommer av att båda lär känna sig själv bättre.

Det följande om introverta (DD) och extroverta (EE) stämmer kanske eller sannolikt, tänk efter själv:
Dessa saker Förmycket Passion (BB) och Förmycket Säkerhet (CC) har en koppling till MEDBEROENDE (NN) OCH MOTBEROENDE (YY) (Som står papprena som ni fick). Alla dessa fyra (BB, CC, NN, YY) har vi människor i vår obalans till alla människor vi har omkring oss. 

Medans en introvert person gör saker som de själva har koll och kontroll på sig själva, så de är mer passande att vara sjukt naturliga i CC, om de ska göra något som BB, så kommer den andra personen styra till det och få igång varje möte, till att bli sådant. Den andre personen är nog mer extrovert i denna situation. Extroverta är mer benägna och dras åt BB, om de ska bli CC så måste det styras av den introverta personen som då styr genom att bli passiv och tar distans (men stannar fortfarande kvar i relationen, utan ändra sorten av relation, så har de bara ändrat tempot), då skapas CC. Den andre partner som är extrovert följer med och anpassar sig till det, men gillar inte det helt i sitt inre (på samma sätt introverta inte gillar vara BB, de gillar inte göra motsatsen till vad de är). När någon av en introvert eller extrovert gör motsatsen till vad de har som favorit, så blir det så de anpassar sig till att gå lägre effektivitet och fungerar på en lägre nivå. Men detta säger de ja till om de bara inser att det de gjorde tidigare blev ännu mera förmycket. 

Men egentligen är sanningen att detta ombyte och omväxlande till det andra alternativet, att de väljer motsatsen, gör inte att de blir friska. Friskheten följer om personen följer visdomen, bygger relationer som låter bli att vara BB (som slutar alltid i smärta och är fylld av onödiga risker, de slösar bort tid på annat än lär känna sig själv och göra det behöver göra på egen hand) eller/och att de låter bli vara/göra CC (som slutar med att båda aldrig når ett djup av intimitet, där de möts på bästa sätt och ger näring och stimulans till varandra i en förening av jag och du i ett vi, dessa slutar med att båda är främlingar för varandra och de slösat bort sin tid av att inte ha ett levande privatliv som verkligen är ihop som ett vi med sin partner).

Medans BB o CC är sjuka relationer, så är friska introverta i sin natur att ha favoriten i att vara ensamma om de ska hinna med sig själva, medans de är med andra som ett vi så tänker de mer på den andre än sig själv, det är de bäst på. De behöver vara ensamma för att ge sig utrymme de inte har lätt att ge sig själv i relation till andra, då de är i ett vi och möts socialt. Om de ska respektera och finna rätt värdighet, behöver de mera tid att vara ensamma, de hittar sådant som: vilka de är och vem som passar dem, vilka sätt som gör att de inte förlorar sig själv medans de är med andra. När de är ensamma får de lättast att finna sina gränser och vad de har att erbjuda andra av säkerhet. Men de behöver umgås med andra för påminnas om vad som det sociala vi:et betyder och för att de ska vara hela som människor. Gemenskap med andra som är mer socialt passionerat, det extroverta erbjuder och blandar samman varandra i mötet och kontakten som händer i vi:et, Utan passionen så lever vi förmycket instängda och avböjer förmånga försök att ta risken att få vara ihop med andra människor (på olika nivåer, beroende vilken relation det är där man umgås med människor) och får uppleva det underbara i ha en gemenskap och samarbete osv med andra. Introverta kommer alltid mest vara balanserade då de är mer i säkerhet av sig själv ensam, än att ha mer passion med andra, de har kanske lika många vänner som extroverta, men de har mer som favorit att tänka på dem och bry sig om dem på distans. Medans passionen med andra är kortare och mindre, så behöver de verkligen också den, annars så lever de inte sitt liv fullt ut och helt och hållet. De behöver ha mindre passion och behöver därför göra och vara belevade och artiga i att visa vad för sätt och hur mycket som passar dem, så det blir harmoni med andra. Annars hamnar de i obalans, de behöver rätt sysslor, vanor, kommunikation för att deras liv inte ska bli ett helvete.

Både introverta och extroverta får i ensamheten lära sig saker i förväg, så väl som efter upplevelser, som har utgångspunkten i deras egna liv.

Extroverta har sin favorit i att mötas och förenas med andra människor, de hittar sin favorit kontakt sätt i mötena och kontakten med andra, samt det de har att erbjuda visar sig i det sociala. De hittar sina gränser i mötena och kontakten med sin ensamhet, då dessa börjar tidigare än en introvert har. Men de extroverta behöver ändå mindre tid till att vara ensamma för att de ska balansera all sin passion, med att ha tillräcklig med säkerhet som kommer av att de står på egna ben för sig själva och låter då just bli umgås med andra på ett sätt som skapar elden åt ett vi (av direkt aktiv interaktion/utbyte). Om de inte tar tid till sig själva och håller andra på distans, så kommer de tappa bort och förlora sig i mötet med andra, deras intimitet i vi:et kommer sakna respekten för hela det de är som individer. På motsvarande sätt är Denna Obalans för extroverta kallad BB, medans det är en obalans för introverta om den introverte gör för mycket saker ensamma, så blir den introverte en CC. Där de tappar bort den underbara gemenskap med andra (i det sociala) vilket de kan och behöver ha i ett friskt liv.
Det bästa samarbetet och gemenskapen de har är den direkt sociala, medans introverta är indirekt sociala, om de är balanserade. Förutom dessa två olika typerna, där den mest indirekt social är introvert och den mest direkt sociala är extrovert, så behöver båda dessa två inom dessa typer av relationer, det som är rent socialt och det som är rent ensamt. I den rena sociala delen så är människan delaktig och fungerar mer vänd till skapelsen, Medans i det rent ensamma, så är människan mer vänd till Gud inombords. Dessa två (rent sociala och rent ensamma) har båda plats i det NGNG:) MER DIREKT SOCIALA (som är starkast knutet till det mer indirekt ensamma, som den balanserade extroverta har som favorit) och sedan i det MM:) MER INDIREKT SOCIALA (som är starkast knutet till det mer direkt ensamma, som balanserade introverta har som favorit). Det finns fyra sorter av var och en av det rent sociala och det rent ensamma, som alla är lika nödvändiga, eftersom ibland är det heliga i det andliga och inre, sedan ibland är det heliga i det materiella och yttre. 12345678910 #¤#¤# --- LÄR DIG FÖLJANDE SÅ DU ALLTID LÄTT MINNS DET OCH HAR EN KÄNSLA FÖR DET (DETTA ÄR GUDS VILJA FÖR DIG): Detta sägs i det Tio Stora Budorden, då när vi ska använda Guds namn; alltså vi ska bara säga Guds namn då vi vänder oss det andliga och inre i böner och andligt arbete, Gud förbjuder att vi använder Hans NAMN då vi bara i vardagen är vända till vanligt arbete och samtal med andra som är av materiellt och yttre saker som är levande eller döda. 
1- Det står att det är synd att underhålla, roa och skämt med sig själv då man säger Guds namn till detta. Att ha kul och roligt samtidigt som vi säger Guds namn är synd. 
2 - Det är synd att göra sin vilja till lags (som är allt som inte är Guds vilja och Budord), detta att vilja något som vi får vilja, något som är helt upp till dig själv (något som inte rent har ett rent andligt skäl som grund) det är vad som kallas att behaga dig själv. Att säga Guds NAMN (eller något ANDLIGT NAMN, en ängels eller varelses andliga namn, Den historiska Jesus är inte ett sådant namn, ej heller är Jesus mor Maria ett andligt namn) 
3 - Det är synd att svära en ed i Guds namn och de heliga skrifterna, lova och ge ett löfte som förlöjligar Gud och som inte är Andligt arbete, det får inte ha att göra med att man vill ordna yttre relationer och yttre saker, sådant man tänker med/till/för dem, känner med/till/för dem och vill med/till/för dem för att påverka eller/och ta hand om dem. Det ska vi inte säga till oss själva eller i samtal med andra.

Från boken som ska vara sanning enligt författarens expertis (det ovan är mest egna slutsatser och tankar):
Rollskiften
Det finns människor som alternerar mellan besatta (förpassionerade) och oengagerade (försäkra) förhållanden. De träffar någon och blir handlöst förälskade. Ett engagerat förhållande blommar, med höga berg och djupa dalar känslomässigt. När förhållandet tar slut är de förkrossade och ensamma, upplever smärta som inte är ett undantag. De har inte energi för ytterligare ett känslostarkt förhållande. I själva verket tror de inte att de någonsin kommer att bli kära igen men de kan inte stanna kvar i ensamheten; de är beroende av något slags relation.
Så slår de över i motsatsen. De hittar en trygg och säker partner och går in i ett passivt förhållande. De söker sådana förhållanden för att de inte orsakar smärta och för att förhållandet kräver ett minimum av engagemang. Problemet är att, så snart såren från det tidigare förhållandet läkts, börjar de bli uttråkade. Den nya relationen är enkel och trygg och kräver inte så mycket, men den är också långtråkig.
Behovet av upphetsning och intensitet börjar ta över igen och de börjar känna sig besvikna på sin apatiska relation. Så en dag hittar han eller hon Den Ende, den som kan väcka alla sinnen och känslor. De avslutar sin trygga men tråkiga relation och kastar sig in i ett beroende förhållande, bara för att bränna ut sig på nytt och återigen börja söka efter en passiv, trygg, icke-krävande partner - ett förhållande att vila upp sig i. Denna cykel kan fortsätta i det oändliga.

(Det som inte fungerar kallas för dysfunktionellt)
Dysfunktionella relationer som missbruk:
Fastän ytligt sett passiva, oengagerade förhållanden och besatta, tvångsmässiga förhållanden är varandras motsatser har de en hel del gemensamt. En viktig likhet är att parterna i båda sorternas förhållanden använder relationer på samma sätt som alkoholister och narkomaner använder kemiska droger.
Människor som blivit beroende av droger kräver endera av drogen: stimulering/aktivitet eller lugn/passivitet. De som blivit beroende av ´uppåttjack´ som kokain eller amfetamin upplever att de uppskattar drogen för att den tycks förstärka känslor och upplevelser. Detsamma söker människor som engagerar sig i besatthetsförhållanden. Missbrukaren som föredrar ´nedåttjack´, typ lugnande tabletter, cannabis eller opiater, är ute efter lugn och trygghetskänslor, på samma sätt som de som söker sig in i passiva (och passiviserande) förhållanden; de söker känslobedövning.
Den kemiskt beroende blir beroende av drogen för att kunna hantera tankar, känslor och handlingar. Samma sak med relationsberoende. Antingen bygger de romantiska fantasier kring partnern för att må bra själva (men slutar med smärta (som inte är ett undantag, de tar för stora risker) om och om igen för det är illusioner de tror på, i grunden är de aktiva i hitta på och jagar de lögner de vill "rädda sig/andra med"). Eller så bygger och använder de relationen som känslobedövningsmedel (de tar inga risker alls, de har för lite risker för varandra, de låtsas osanningar på ett passiv sätt, alltså de tar det som kommer till dem, sedan så pratar de inte för att lära känna varandra som ett vi (de säger att de är en familj men känner inte varandra, de klara inte vara seriösa och säga sanningen om det som de själva bryr sig om eller råkar hitta) inte då de menar det går inte, det passar inte för dem. Men egentligen så kränker de andra för det finns behov och mognad för att lära känna varandra och ta om hand om varandra (allt ska vi inte göra själva, det är därför och målet med att leva tillsammans), då de ändå delar sina liv som ett vi, så väljer de att inte göra det till något gott. Egentligen missbrukar och misshandlar de varandra på ett passivt sätt, ibland i krig och ibland i fred, egentligen skulle de inte vara tillsammans. Bättre vore om de levde var för sig, eller ihop med andra som vill bry sig på ett fullständigt sätt om varandra, att dela varandras liv med intimitet och privathet. De har glömt fördelen av att leva tillsammans. man ska ju få vara fria, inte ha regler som tvingar till dårskap. Än hur mycket man vill tvinga någon att göra och ha det goda Andliga eller något yttre som är gott för oss (en tradition, regelverk osv, sådant som bland annat en Rom som jag väldigt mycket sannolikt tror är en avgjort säker källa, har berättat om), så duger det inte något till i slut ändan om det inte verkligen var gott. En regel vi människor har, en tradition eller religion, kan inte stå över friheten som kommer direkt eller indirekt från visdomen, GUDS VILJA FÖR OSS. Älskar du Gud eller älskar ni något annat?
Ibland så följer vi visdomen samtidigt som vi har en tradition och regler som vi själva valt, men det blir synd och något ont (som en olycka eller avsiktligt) om vi tvingar varandra göra sådant som är inte ifrån GUD, bara för att vi själva lever så i den yttre världen. Vi föds till människor som ska tjäna Gud och vara fria, inte för att vi ska fastna i någon kultur eller etnicitet, det är kanske ibland till och med fördmosfullt och rasistiskt att fastna i sådant. Men de som är i detta, är sannolikt inte uppmärksam på sanningen. De säger de vill väl och vi ska hålla ihop, men det hela blir en kult eller idoldyrkan, rädslor, fördomar, övertro (vidskeplighet) smyger in eller väller in. Alla inblandade lär sig att så ska det vara och de är så vana, de kanske gör det med lätthet. Men inser inte att all framgång är bara kortsiktig, de är inte med visdom, de är inte med Guds vilja, den viljan vi finner inombords i våra fria själar, som vi människor glömer bort, då vi håller oss fästa vid traditioner och regelverk på detta vis.
Guds rike finns i det andliga i himlen, inombords hos oss, inte i det fysiska eller livet. Det fysiska och livet måste anpassa sig till det rike som GUD har gjort för oss. Vi kan inte välja att Gud rike finns i det yttre för det kommer från något yttre vi valt. Samtidigt så kan det yttre uttrycket var olika, för vi människor är olika, den olikhet kommer från vårt unika inre, som är närmare Gud än den yttre fysiskt sinnliga vardags verkligheten, GUD är nära, väldigt mycket nära, bara då vi finner Honom inombords (inom oss själva) och är mer på distans där Han står bakom allting i det yttre. Det yttre kan bara var och en göra så det kommer närmare Gud på sitt egna sätt. Frågan är vad som är sant i vår visdom, ingen annan än sig själv kan klara av välja den och följa den, så de gör den i sitt liv. Vår fria vilja kan ge oss friheten men även fängsla oss, himlen och helvetet börjar i varje människa, vilken värld vill vi ha. Vi måste låta varandra vara fria i frid/fred. Den gode och vise människan styr efter och tjänar Gud med att i grunden vara stilla, de erbjuder och hjälper andra med att ha utrymme för sig själv, och på så vis hjälper de varandras relationer, men de kan inte lägga sig i att välja åt någon, de måste vänta tills att den andre väljer. Vårt val att välja Gud, är bäst att vara evigt oföränderligt, men vårt val i den fysika världen, i det yttre kommer alltid att någon gång ändras, ibland oftare och ibland mer sällan, men detta är säkert och sant. Att jämföra det med är att man tex behöver gå på toaletten om man äter mat, att ens hud, hår och naglar växer och klipps eller tappas. Eller att man kanske flyttar och reser till nya ställen, på nya sätt. Att ens kläder byts ut eller att man klär sig annorlunda. SÅ i dessa saker så finns det inget som på något sätt skulle kunna ändras utan vi skulle få det sämre psykiskt. Det är i det psykiska som är närmare eller i själva avgörande och främsta utgångspunkten för komma till Guds vilja och Hans PLAN för oss. Allt yttre (som har det yttre som utgångspunkt och vänder sig till det yttre) i religion, eller olika traditioner och regler om saker och ting om livet, är inte mer än det som passerar genom kroppen och hamnar i toaletten, om det ändå vill gå så väl. Men vi vet att alla tål inte alla sorters mat eller att äta på samma sätt, utan då kommer det som ska gå igenom oss att på något vis skada oss, genom vara ett dåligt hinder eller förstöra än mera våldsamt. Detta är likt vad en tradition eller regelverk kan ställa till med skada. Än om det inte är fel att villja att någon, kanske till och med sina närmaste ska följa samma tradition eller regelverk som en själv, så är det ändå fel om man inte låter tala om för dem, och låter det vara upp till dem själva att välja. Man kanske får se att de väljer den traditionen, eller regelverket, men om de upptäcker den inte fungerar, så ska inget stå ivägen för att de ska ha klart för sig att de ändå får välja annorlunda. Annat är att kränka en människa och borde vara väldigt mycket hårt straffbart, eftersom rent moraliskt så är det hemskt kriminellt. Exempel på den sidan som jag pratar här om (yttre förankrade och inriktade) traditioner med regler för de inblandade är tex Romer som bara har fått för sig att de ska gifta sig med andra romer (bara för att de är den etniciteten, samt även om det sker med en anda av att de måste föra en tradition vidare, på ett sådant sätt det står ivägen för deras frihet), För förtydligande skull ska jag apropå det sista jag sa om Romer, så kan jag inte tala för alla variationer, men den jag har hört mest om från en Rom själv, är den jag funnit och stämmer in på det som är i fråga om här, den har flera exempel på sådana yttre regler). Yttre som får dominera, bli regler som bygger upp rädsla, fördomar, och övertro (vidskepligheter). Vilket alltsammans är Straffbart av Gud, allt dåligt vi gör drar till sig något mer dåligt, än bara det vi först gjorde. Vi blir aldrig av med det dåliga förrän vi omvänder oss till Gud Den Suveräne. Förvisso är alla Straff från Gud inte annat än att ge oss situationer att finna vår potential och välja lära oss och växa som människor. Vi blir inte sända till Det Riktiga Helvetet på en gång, vi har flera chanser, men kommer att lida mer och mer på vägen dit, för varje gång vi missar att följa Guds Tio Stora Budord. Om det inte händer i detta liv så fortsätter det i nästa, tills vi kanske lyckas göra det bättre på ett åtminstone litet bra sätt. För det vi möter, har vi väldigt mycket ofta egentligen helt i vår makt (omständigheter kommer ändras, så om vi hindras av sådana, så är det gilltigt att få fler chanser), vi väljer vad som ska ske med hjälp av Gud, men vi har inte funnit Ljuset från Sanningen, utan vi lämnar vårt fria val till att skapa misslyckanden efter misslyckanden, om vi inte förstår att vi har ansvaret att välja annorlunda. Det blir bättre att sträva efter det bästa goda på det bästa sätt vi kan, än ha avsikten att ibland göra något syndigt, vi blir då bara hyklare, vi står inte för vår tro och våra ord, inga bra förebilder, och det kommer sluta med mer död för oss själva och alla vidrar med oss in i dödenskraft. Än om Gud förlåter dig och är nådig, så kommer du inte undan att straffas med att möta dödenskraft, som har kommit in i dit liv för dina val du gör utan att se sanningen eller att du struntar i sanningen, du vill inte finna sanningen, du vill inte se vad sanningen har att erbjuda dig. Om du inte jämför eller hittar ett bevis från det bästa själv, så kommer du vara förlorad och tillslut hamna i helvetet för än mera lidande. Följt av att du sedan slutar finnas till överhuvudtaget. Borta för gott.

En del förändringar går andra går inte, men friheten vi ger andra är den som de själva väljer i första hand, allt i det yttre kan inte bli perfekt i det yttre, men samtidigt är det mer perfekt om vi har kommit längre i förena oss med GUD i vårt inre, så vi följer Hans vilja tillsammans med Honom. Detta blir som bäst då vi nått ett Andligt Förevkligande, då kommer vi klara av göra det sista för komma in i himmlen och få evigtliv, innan dess är allt bara förberedelser, men vi kan ändå indirekt vara fria eller vara mer fria, istället att i tvång och blindhet vara slavar.
I både förpassionerade och försäkerhets betonade relationer, så fungerar de båda två som en drog och får den beroende att känna sig bättre genom att blockera andra problem som finns inom och utanför relationen (dolt eller uppenbart, glömt eller att vi struntar i bry oss fast vi ser dem).
Både drogmissburk och relationsmissbruk hindrar oss från att ta ansvar för oss själva och våra liv. De tillåter oss att må bättre fast vi inte tänkt bättre eller handlat bättre. De tillåter oss att klara vårt kortsiktiga mående på bekostnad av det långsiktiga. De vill inte värdesätta och uppskatta faktumet att vi är gjorda för en levande gemenskap (som jag beskrivit tidigare saknas i dessa relationer) och att låta varandra växa som enskilda unika människor, som är GUDs avbild. En kort och undantagsvis smärta är oundviklig i det yttre då vi har friska relationer, för vi tar risker vi kan inte ofta veta om våra planer är sanna eller inte, men vi måste våga och försöka med tålamod och mildhet. 
Bara en Andligt Förverkligad människa, kan höra och se vilka planer som är bäst för oss, men fortfarande är inte allt klart och avklarat, det behöver vårt arbete och sökande för att blomstra och frodas, vara ett levande liv.


Vad kännetecknar en frisk relation?
Friska förhållanden är med säkerhet och lättheten av liv i sin grund, på samma sätt friheten har friheten och sanning av visdom som grund. Friden/freden har sig själv i grunden. Skönheten har skönheten av genialiteten i grunden, begåvning som är av färdighet för åstadkomma en mängd eller något särskilt resultat är sekundärt på den andra nivån grundens nivå ligger under, på den sekundära nivån är begåvningen ihop med den andra sidan av pendeln där den återigen är genial i sin skönhet. Alla dessa uppräknade är värden som är enligt visdomen, så att säga, på det sätt de anges och talar om här. Att de skulle ha det motsatta i sin grund hade gjort de enligt dårskapens sätt, Om skönhet som inte behöver vara något extraordinärt (än om det som är extraordinärt fysiskt skönt, skulle vara normalt under andra omständigheter), så är den potential av inre skönhet vi människor har, den som kan tillmätas det högsta värdet. Den yttre skönheten är bara en förlängning eller en form som ibland finns till, samt är en avbild av orginalbilden som ligger i det inre, inombords oss. Apropå utseende, så är en viss form av en vis funktion något som i sig är vacker, som en yttre skönhet. Alltså bara för den har designen för fungera för ett visst ändamål. Utan denna vackra funktion, skulle vi inte kunna ägna oss åt nå djupare (från grunderna, det elementära) in i känna oss själva som mer andligt vuxna, vilket vi är av som en varelse som har himlen inombords oss. För att bli vuxna det bästa godas skatt, där visdomens ljus direkt från källan når oss, som vi på de sista stegen stärks medans vi gör oss del för del (mot en helhet) än mera direkt fria. Men den allra första början börjar inte där, utan vi börjar med att samla delarna av att nästan vara fria eller/och att bli indirekt fria, via vår första välgrundade insikts förening med "sannings-kraften"... Vägen mot att bli som ´Jesus´ (den historiska Jesus, även i sitt orginal kallad Yeshua) är vägen till Andligt Förverkligande. Liksom det står i bibeln att sanningen ska göra er fria, så ska ni tillslut (om ni väljer ljusets väg) få göra samma eller större miraklen än honom själv. Allt detta är vår födslorätt, som en Guds avbild ( Gud som även kallas YaHWeH mfl namna på änglaspråken).

Sunda eller Friska förhållanden skiljer sig helt från såväl passiva (Försäkra) som överengagerade (Förpassionerade) förhållanden (de är på helt skilda sätt, de friska är med visdomens sätt och vis, de sjuka med dårskapens sätt och vis).
De Friska har säkerhet i grunden och sekundärt pendlar den valfritt och naturlig mellan säkerhet och passion (lugn/trygghet och intensitet/energiskhet). Sjuka förhållanden är motsatta i grunden de friska har. De är för tydlighetens skull: Förpassionerad i grunden, sekundärt har de fömycket passion och förmycket säkerhet.
I friska förhållanden uppskattar parterna både passion och trygghet. Känslorna av passion och sexualitet finns hos båda parterna, men de är inte nyckelaspekter i förhållandet. Snarare rör sig förhållandet kring en axel av gemensamma värderingar, mål och vanor, kring vilka den ömsesidiga respekten byggs upp. Sunda relationer grundas också på säkerhet och tillit. Parterna känner varandra, vet vem den andre är. Sexualiteten förstärker denna kärna av ömsesidigt respekt och beundran.
I sunda förhållanden är parterna balanserade i sina känslor, tankar och handlingar. De tillåter inte känslorna stå i vägen för det klara, rationella tänkandet, inte heller att känslorna används som ursäkt för ansvarslöst handlande.
Emily och Bill levde i en bra relation. De var djupt förälskade i varandra och hade ett aktivt och tillfredsställande sexliv. Bill måste emellertid ofta jobba över och han jobbade så mycket att han ibland låg på gränsen till utmattning. Vid sådana tillfällen kunde han vara irriterad och snarstucken. Han började ofta gräla. Emily älskade Bill, men ett sådant beteende kund hon inte tolerera. Hon förklarade för Bill hur hon kände och satte tydliga gränser. Hon bad Bill att ändra sitt beteende och understödde hans försök att göra det.
I ett sunt förhållande är parterna kapabla att tänka klart om sig själva, om partnern och om själva förhållandet. Därför vet båda vem de är och vad de vill ha ut av livet och relationen. De känner sin partner och vet vad denne önskar. De vet vad deras förhållande är och vad det inte är. Allt det föregående närmaste meningar om vetande, är främst så att säga det tydligare utifrån en sannolikt vetande. För ett perfekt vetande av väldigt mycket mer av all sanning, får vi bara då vi nått delar av eller hel frihet med Gud inom oss, detta kommer senare på vägen mot Andligt Förverkligande, då kommer vi nått hel frihet, så
menar jag att vi är direkt visa, vi går inte omvägen genom vetande, utan vetandet följer direkt visheten, detta är något som är ett slutgiltigt mål, innan dess är vi mer eller mindre fria, eller nästan fria. Men vi kan i den första början då vi följer sanningens metod, då kan vi få sanningen om de mest första underbart viktigaste sanningarna, de om Guds Tio budord stöder sig på (Guds existens, att godhet är det bästa som fungerar i evigheten mm).

I besatta och apatiska förhållanden hindrar deltagarnas emotionella hunger dem från att möta partnerns behov i sundhet/friskhet. Deras dåraktiga längtan håller dem till att på kortsikt mätta sig med bara skräpmat, men under ytan som de missar om de inte vaknar, ligger hungern som deras själ har efter det friska sättet att möta sina behov. I besatta, tvångsmässiga förhållanden är parterna var för sig så upptagna med att ta till vara sina egna behov av upphetsning, intensitet och eufori att de inte har en tanke på partnerns behov. De känner inte sina sanna jag därför att de projicerar/sänder ut sina egna fantasier på Den för tillfället Enda/Ende; de försöker smälta ihop med en annan person, därtill en fantasiprodukt. De bryr sig inte tillräckligt för att vilja veta vem partnern egentligen är. I sunda förhållanden är båda parterna tydliga och närvarande för varandra och gör sitt bästa för att svara upp mot den andres önskningar och behov.
Parterna i ett friskt förhållande tycker att de duger som de är och är nöjda med partnern. De ser vad den andre är egentligen, de blandar inte ihop sina åsikter med vad som är sant eller ersätter sanningen med bara en åsikt: En hund är en hund, en hund är inte en katt. Vill man ha en hund, så kan man inte tro att en katt kan vara en hund. Därför är de tillfredsställda med den relation de byggt upp tillsammans. De har realistiska förväntningar på vad deras förhållande kan och inte kan ge dem. Och, viktigast av allt, dessa realistiska förväntningar gör det möjligt för dem att förbli lyckliga och tillfredsställda med vad de har. Detta är ingen "magisk lycka"; den är i högsta grad verklig. De väntar sig inte att förhållandet ska förändra dem eller fixa till deras liv, utan att de gör det själva. Även tillsammans skulle kunna hjälpa varandra, så ligger det avgörande ansvaret till förändring hos den som behöver förändras. I sunda förhållanden så kan båda växa och hjälpa varandra i med- och motgångar. Men man kan inte välja åt en annan att förändras, utan man kan bara vilja ge dem stöd till det. Ens tid och energi att ge dem stöd är värt att ibland själv börja med det, anpassat stöd till vem det är nu som det är frågan om. Men man kan inte göra så med alla man möter man får välja ut och prioritera, vad man klara av att möta (man har sina begränsningar). Detta att två personer kan bli tillsammans, kan behöva hjälp från en utomstående. Den hjälp som kommer från en som kan lära och visa dem till ljuset och det goda, är vad som kommer från dem som gått längre. Om ni inte har samma nivå, så skulle den ena personen i förhållandet kunna leda, men det är vanligen bäst att ha en utomstående och tredje person, som är kunnigare i att lära ut. De som inte kan lära ut kan bara umgås för att vara ömsesidiga till varandra i det de ger och får/tar från varandra. 
Om de visar att de vill förändras, efter man själv försökt erbjuda dem hjälp att lära sig, så kan man gå vidare, annars får man vänta eller sluta upp helt i att försöka hjälpa till. Om de inte försöker öppna sig för lära sig på nytt (hitta mer sant om inte bara en sann lärdom), vilket man inte alltid märker på en gång, utan det kan ta mer tid om det är en svår sak. De behöver först göra så att de själva ser att de har problemet, sedan behöver de gå igenom processen att förändra sig, för att övervinna problemet helt.
Detta innebär inte att de som når ett friskt förhållande lever i en perfektion av en problemfri relation. Livet har sina svårigheter. De behöver inte vara dåliga, men ifrån början och mot Andligt Förverkligande, så finns det mycket som är till någon grad fortfarande dåligt, som passar att förändras på ett mjukt säkert sätt.

---:::---:::---:::---

Nästa text och del, är kanske går mot mer om sanningens (sökandets) metod av visdom:

´Det finns bara ett sätt att göra sig av med sina fel och svagheter, och det är att få en riktig insikt om dem.´ - Rudolf Steiner ur boken:´Andlig Skolning - Hur uppnår man kunskap om de högre världarna?´